Självporträtt är färdig. Jag kommer att använda det som en grund till animation. Tänkte göra lite bilder på Photoshop och aplicera på redan befintlig relief. Syfte med detta är att ge livet till skulptur och föreställa mig som gestalt ifrån ett annat perspektiv.

Jag försökte att utforma något som skulle föreställa mig. Har jag lyckats eller inte får vi se i filmen.

Redigering

Filmredigering ger en känsla av pärsen. Det är inte lätt. Nej. Man tänker hela tiden om sekvenser man hade tagit bort. Är de kass eller? Går det att utnyttja de i något sammanhang. Det är ungefär samma tankar som en skräddare har.
Vad ska man göra med resten?
En rationell tanke har ingenting med redigeringen att göra. Det är andra regler som gäller här. På vilket sätt kan man åstadkomma rytm, dynamik eller höjdpunkt i filmen? Hur kan man berätta sin berättelse i bara några minuter? Det är som att beskriva något i en väldig komprimerad vers form.
Det går bättre och bättre. Jag lärde mig hantera programmet och få önskade effekter. Det som inte är klar är slutsats i filmen. Hur ska jag avsluta???
Har några versioner med mitt självporträtt som är redan färdig och som jag gjorde några veckor innan. Det finns en knuten hand med kniv, modellerad i natur storleken som föreställer hand från den värkliga skulpturen. Jag kommer at använda den som en metafor i kampen mellan goda och onda. Mitt engagemang som konflikthanterare skulle förknippas med min blivande lärareroll och plikten som en lärare har i likadana situationer.

I jakten efter PREMIER.

Det var länge sedan jag publicerade något på bloggen men nu är jag här igen. Jag hade fastnat mitt i projektet men inte på grund av idébrister som man brukar göra. Under hela denna vecka var jag i en splittrande situation och letade efter olika filmprogram, lämpliga för min korta film. Det var ren teknisk problem. Filmningen är nästan färdig, animation också. Det fattas bara en avslutande sekvens och jag börjar med redigeringen. Tänkte använda ”movie maker” men fick överföringssvårigheter. Adobe Premiere skulle duga och vara rimlig på grund av sina egenskaper. När man befinner sig i en hetsade situation då är det förkorta period att prova nya dataprogrammen. Jag hade varken tillgång eller tillfälle för att prova dem tidigare. Tack vare mina kontakter fick jag låna en dator med redan installerad program på.
Och vad gör man i sådana situationer? Hur ska man börja då?
Vi hade en kort introduktion i skolan som skulle hjälpa oss att bekanta sig på något sätt med programmet. Tack vare Leif fick vi en kort genomgång om programmets egenskaper och effekter. Var det tillräckligt för filmredigering?
Detta är kanske beroende av själva önskemål. För att kunna använda programmet mer allvarlig krävs ju både tid och färdighet. Hur är det möjligt att förflytta filmen ifrån huvudet till skärmen och samtidig behålla filmens kvalitet och kontinuitet? Det är klart att film under sin transfer och överföringen tappar en del av sitt ursprung och på sådant sätt försvagar hela föreställningen.

Hela kvällen försöker jag att publicera en kort film som handlar om en promenad genom stan men..... det går inte. Det är säkert något fel med överföringen eller...... Är det någon som kan hjälpa mig med detta, tack.

Vad kan man egentligen uppleva i en vardaglig promenad?

Uppenbarelse

Mina förväntningar att det skulle hända något med skulpturer i ett fruset läge, hittar fotfäste i min imagination. Vad skulle hända om det skulle hända! Tänk om alla monumentala skulpturer som finns här i staden.
Nej, nej.
Det skulle bli alldeles förmycket. Skulpturer som piggnar till och kräver lite mer uppmärksamhet för sig själv. Kommer in i affärer och handlar, åker spårvagn och gör enkäter på gatan, umgås med oss vanliga människor.
Nej, det är nog för idag.
Jag måste samla mina tankar och jordlanda på något sätt.
Vi ses!

Jag borjar skulptera och bygga min modell genom att härma och kopiera den redan befintlig skulptur. Syftet är att skapa en mindre kopia som är formbar och lätt att böja och vrida. Det är för animationsskull naturligtvis. Det som är viktigt är figurernas dynamisk laddning i form av spända ställningar som inte är lätt att föreställa särskilt i mindre format. Utformning av modellen krävs ju vissa förberedelse som har ren teknisk karaktär. Man måste armera figurer med en hårdare typ av tråd på grund av plastelinas egenskaper och på sådant sätt hålla hela kompositionen stabil och lämplig för animation. Plastelina har förmågan att böja och vrida sig som hjälper till att skapa olika rörelse utan att deformera den ursprungliga formen. Det går bra. Jag ser till att avbilda det som finns på fotot med en dimension som inte finns på fotobilden. En tredimensionell föreställning kräver olika vinklar att betraktas. Jag tycker att figurerna duger för animation. Här finns ju lite bilder som visar en process i min letande.

Vad är nästa steg?

Min gestaltning börjar genom min aktiva medverkan i filmen som åskådare. Jag kommer att delta i promenaden och betrakta saker och ting som inte skiljer sig ifrån en vardaglig spatsertur. Det är jag som spelar huvudroll i filmen som på något sätt visar min syn på verkligheten. Syfte med detta är att genom en aktiv deltagande avslöjar mina avsikter och relationer till en miljö man vardaglig vandrar i. Jag gillar att tolkar vissa föreställningar på eget sätt och det är något som är alla mans beskaffenhet.
Var jag ute efter konflikten kanske?
Det är klart att konflikt som föreställning är alltid närvarande både inom och kring oss i olika form. Poängen är att man blir medvetet om och samtidigt kapabel att hantera och kontrollera det.
Det som är märklig och evident i våran kultur och civilisation är framför allt ett specifikt sätt att utforma en urban miljö med tydliga regler som i vissa fall påtvingar människor att konsumera och hålla sig inom ramen som är redan bestämt. Handlar det om en vis konflikt också?
Våran civilisation präglas av monumentkulten som minnesmärke, olika byggnader, offentliga skulpturer osv. Man försöker att minnas det förflutna genom att rista eller bygga en tredimensionell, materiell volym i det verkliga rummet. Ibland upplever man en känsla att sådana monument strävar efter en vis befrielsen. Att ge livet åt en bronsskulptur verkar surrealistiskt, något som är i kollisionen med värkligheten. Är mina förväntningar något som inte går ihop med en konventionell beteende?

I väntan att det händer något

Sedan länge känner jag en viss oro och en obehaglig känsla när jag passerar en välkänd skulptur i centrala Göteborg. Den väcker vissa förväntningar oavsett sina frusna rörelser och skapar en dynamisk laddning som ackumuleras inom bronsformen. Skulptur föreställer två män i en ömsesidig, brottnings position med utdragna knivar riktade mot varandra.
Det verkar vara en stark och konkret symbol för ordet konflikt i alla fall. Konflikt som en handling kan manifesterar sig både psykisk och fysisk. Hotande, spännande och utmanande är bland de första intrycker man kommer på. Figurerna är så spända att man förväntar en viss rörelse dem emellan.

Nu har jag något konkret, något som kan förverkligas och synliggöras. Det känns att jag är på rätt bana nu. Jag ska filma och försöka berätta min berättelse med rörliga bilder. Det blir kul och roligt att redigera. Att leka filmredigering och göra urval av olika filmsekvenser ger en känsla av både kreativitet och makt. Det är mina uppfattningar när det gäller film. Som okunnig amatör kommer jag säkert i sådana tillfälliga, besvärliga situationer men…
Jag tycker att jag har en klar syn och tydlig föreställning om vad jag ska filma. En redan redigerad film någonstans i mitt huvud kommer i en löpande och upprepande form. Jag kommer att använda mig av animationen också. Det är nödvändigt eftersom just animation har förmågan att ge filmen en annan dimension. En blandning av två konstformer kommer att påverka filmens karaktär också. Det leder oss i en annan dimension som präglas av surrealistiska föreställningar. Jag måste tänka också om filmens kontinuitet och olika vinklar som förstärker dessa känslor. Hur som helst blir det en spännande handling, full med utmaningar oväntade situationer.

Konflikt????

Jag befinner mig i ett besvärligt dilemma angående innebörden i begreppet ”konflikt”. När man nämner ordet konflikt så får man ofta en sådan föreställning som inbegriper de fysiska handlingarna. Men konflikt som förekomst är något som är mer komplex och manifesterar sig på olika sätt både fysisk och psykisk. Det uppstår ofta i form av oförenlighet, kollision, olika värderingar osv. Finns det kanske någon förklaring vad en konflikt är?
Om man skulle definiera ordet konflikt då är det bra att använda sig av redan befintliga beskrivningar kring begreppet.
”Konflikt är ett spänningstillstånd mellan individen och den grupp han tillhör med konsekvent störning i kommunikationsmöjligheterna” (Arne Maltén, Kommunikation och konflikthantering, s. 145)
Vi är ständig utsatta för olika situationer i våra vardagliga handlingar som präglas av kollisioner, sammanstötningar och olika värderingar. En konflikt känsla är något som är alltid närvarande hos individen. En annan inställning som är i motpolen till de konventionella uppfattningarna. Det kan bli en konflikt i relation jag – omvärlden, sett från olika vinklar och synpunkter. I alla fall kommer jag att fundera om alla ömständigheter och se till att de får en mening.

En riktig konflikt eller hur....................

Konflikt!

Jag funderar fortfarande angående begreppet "konflikt". Hur ska man börja då? Är det konflikt inom skolvärlden eller allmänt ?
Det finns ju några idéer som hänger i luften någonstans. Jag ser redan bilder men saknar fortfarande en viss ordning dem emellan. Idéen var att filma en konfliktsituation med syfte att betona en händelse och just genom rörliga bilder ge en stämpel av dokumentation. Jag tycker att film som en utrycksform täcker och innefattar det mesta inom konstspråket. Bilder, rörelse, ljud och andra egenskaper befinner sig i en ömsesidig relation och skapar en illusion som vi kallar för film.